Det här är en konsert om lycka. Bachs sex år vid hovet i Köthen var de lyckligaste i hans liv.
Som en välformad pärla, oändligt vacker och känsloladdad flyter också det berömda Adagiettot fram i mitten av Mahlers femte symfoni från 1901. Just den satsens har tolkats som ett kärleksbrev till Alma, som blivit fru Mahler under arbetet med symfonin. I sin helhet är det fråga om en jordnära, brett upplagd symfoni i vilken Mahler såg sin roll att samordna inte bara världens, utan hela universums, klanger. För att lyckas med detta hade han ingående studerat Bachs musik.
