Hoppa till huvudinnehåll

Beethoven 250 år på SONs digitala scen

18.00 - onsdag 16 december 2020
Inspelat i De Geerhallen


Föregående konsert Nästa konsert

Beethovens femma med Steffens

Ludwig van Beethoven föddes 16 december 1770.
Var med och fira födelsedagen med oss!
SON och chefdirigent Karl-Heinz Steffens ger er den hyllade inspelningen av femman som visades på vår digitala scen i september.

SONs Beethoven-år

Följ nedräkningen till födelsedagen på Instagram, läs artikeln om allt du inte visste om mästaren, och se senaste nyhheterna om firandet. Läs mer i länken nedan:

SONs Beethoven-år >>

Programtext

LUDWIG VAN BEETHOVEN (1770-1827)
Symfoni nr 5 c-moll op 67 ”Ödessymfonin” (36’)
Allegro con brio
Andante con moto
Allegro
Allegro

I Wien blev Beethoven tidigt känd och uppskattad som en gigant bland pianisterna, men han uppskattades inte lika mycket som tonsättare – därtill var han alltför egensinnig och modern. Han bröt med traditionen när han förvandlade den eleganta klassicismen till en stormande romantik. Många fann det stötande när han så uppenbart blandade in sig själv, sina egna känslor, sina åsikter, i musiken. Men det här var den tid då Konstnären tog plats i historien. Beethoven betraktade sig inte längre som en musikens hantverkare. Berömt är hans uttalande om att det minsann finns många kejsare, men bara en Beethoven. Kejsaren hade dessutom fått sitt ämbete genom arv, Beethoven hade fått slita sig till sitt.

Under konserten på Theater an der Wien den 22 december 1808 började den insatta publiken i Wien ana att Beethoven även var en tonsättare av stora mått. Han hade fått möjligheten att presentera sig själv med en porträttkonsert, och han tog verkligen chansen. Det blev en fyra timmar lång konsert, och han gav prov på många verk som dittills varit ospelade. Här uruppfördes såväl den femte som sjätte symfonin, stora delar av mässan i C-dur, konsertarian ”Ah! Perfido” samt Körfantasin op 80 som speciellt komponerats för denna konsert. Dessutom framträdde Beethoven själv som improvisatör vid pianot.

Beethoven fick verkligen slita med sin musik. ”Jag bär med mig mina idéer under lång tid”, sade han, och det var i själva verket en underdrift. När det gäller femte symfonin bar han på idéerna i inte mindre än åtta år. Han arbetade minutiöst med varje detalj, och det är oerhört intressant att betrakta arbetets utveckling i hans ännu bevarade skissböcker. Alla strykningar, ändringar, tillägg gör att notsidorna blir obegripligt röriga – bara Beethoven själv visste hur han skulle tolka dem. De första tankarna förefaller förvånansvärt torftiga, men när han fått brottas med dem en tid, antar de alltmer spännande former, och när han slutligen är nöjd har han också åstadkommit något genialt.

Till och med femte symfonins till synes självklara inledning, detta bankande på ödets port som genast griper tag i lyssnaren och som tycks vara en så given och orubblig tanke, genomgår i skisserna en rad i efterhand svårförståeliga förvandlingar. På liknande sätt har han arbetat med hela verket, och även instrumentationen har vållat problem.

Andra satsens huvudtema kan i skisserna återfinnas i åtminstone fjorton olika versioner. Scherzots övergång i finalen har genomgått oräkneliga utvecklingsfaser. Skisserna visar också att Beethoven ursprungligen inte alls tänkt sig en final i triumferande dur, utan en patetisk mollstämning. Visst är Beethovens femma värd all den beundrande uppmärksamhet den får. Den är det lysande resultatet av ett hårt arbetande genis vedermödor.

Text Stig Jacobsson

  • Chefdirigent Karl-Heinz Steffens. Foto Mats Bäcker.
    Chefdirigent Karl-Heinz Steffens. Foto Mats Bäcker.

Dela