Kortklassiker: Beethovens 5:a

Ricercata à 6 (nr 2) ur Ein Musikalisches Opfer

J.S Bach (1685-1750)/A.Webern (1883-1945)

I maj 1747 fick den musikintresserade och flöjtspelande kungen av Preussen, Fredrik den store, besök av Johann Sebastian Bach. Kungen skrev ner ett tema som han bad Bach improvisera en sexstämmig ricercata, en sorts fuga, över, vilket visade sig svårt. Bach nöjde sig först med en trestämmig sats, men väl tillbaka i Leipzig kunde han inte släppa temat och komponerade till sist ricercatan. Den och ytterligare ett dussin studier över samma tema samlades i Ein Musikalisches Opfer (Ett musikaliskt offer), där Bachs enorma kunskap och skicklighet lyser igenom. Bach angav inga specifika instrument, vilket har lockat andra tonsättare att göra egna versioner. Anton Webern tog sig an verket 1935 och lät de sex stämmorna fördelas mellan ständigt skiftande instrument, vilket skapar en kalejdoskopisk och föränderlig klang. Weberns version blev mer än ett arrangemang – ett konstnärligt omskapande av en annan mästares verk.

Text: Stig Jacobsson 

Symfoni nr 5 c-moll "Ödessymfonin" 

Ludwig van Beethoven (1770-1827)

Att världens mest berömda orkesterverk skulle spelas för första gången var det ingen som anade en mörk decemberkväll i Wien 1808. Femman uruppfördes ihop med bland annat Beethovens sjätte symfoni och hans fjärde pianokonsert. En över fyra timmar lång konsert med tonsättaren själv som dirigent och pianosolist, medan publiken frös. Orkestern hade bara repeterat det utmanande programmet en enda gång, och det skulle dessutom bli den alltmer döve Ludvigs sista framträdande som solist med orkester. Att kalla kvällen för ett misslyckande är milt sagt. Redan inom några år spelades dock den femte symfonin regelbundet, något som har fortsatt sedan dess.Det kända inledande temat är faktiskt mer än en diskodänga från 1970-talet. Det är inte bara första satsens minimalistiska byggsten, utan det genomsyrar och binder ihop hela denna upplyftande symfonis fyra satser. Den triumfartade avslutande satsen är också första gången som både tromboner, piccolaflöjt och kontrafagott fick vara med i symfonisk litteratur. Ett mycket klokt beslut.

Text: Filip Draglund