Kortklassiker: Rutters Requiem

Requiem av John Rutter

Kompositören John Rutter är en av Englands mest framgångsrika tonsättare av kyrklig vokalmusik, som även blivit internationellt uppskattad. Rutters Requiem är en vacker och hoppfull dödsmässa från vår egen tid och den sorg som kan drabba alla människor. Vi ställde några frågor till Michael Bruze som leder Bel Cantokören som medverkar i konserten.

Vad är det i Rutters musik som tilltalar både de som sjunger och de som lyssnar?
– John Rutter har en exceptionell och unik förmåga att skriva sångbara melodier i romantisk anda. Musiken är ofta vacker i ordets allra bästa bemärkelse. Utöver det har han en utmärkt känsla för att kombinera harmonier till välklingande helheter. Rutter återfinns i en engelsk tradition med bland andra Ralph Vaughn Williams, William Walton och Benjamin Britten, så han är i gott sällskap. Körsångare bara älskar hans musik. 

Vad finns det för utmaningar med stycket för kören? 
– Eftersom detta är klangmusik gäller det att få samman körsoundet till en varm enhet tillsammans med orkesterapparaten. Dirigenten har ett mycket stort ansvar att locka fram det bästa ur samtliga musikanter. Framförandet ska uttrycka både tro och tvivel, men kanske allra mest förtröstan som i sista satsens Lux aeterna, en sång om det eviga ljuset. 

Hur vanligt är det att det komponeras dödsmässor i vår tid? 
– Det är inte helt ovanligt med nyskrivna rekvier, även om man numera förhåller sig mera fritt till den traditionella latinska texten. I Rutters komposition från 1985 använder han sig även av texter från Psaltaren i två av de sju satserna och blandar in andra bibelcitat i de övriga. Alltså finns här texter både på latin och engelska. 

Hur skulle du beskriva dödsmässan? Är det sakral och helig musik?
– Javisst är det sakral musik där en kyrka skulle kunna ge ett mervärde för ett framförande. Innebörden av ordet helig får väl varje lyssnare själv formulera utifrån vad musiken väcker för tankar och känslor. Men dödsmässor har i alla tider dels varit ett uttryck för förlust, dels ett försök till att finna känslomässig vila med texterna och musiken som tröst. 

Text: Maria Turdén