VÄSKFÖRBUD? Detta gäller hos Norrköpings Symfoniorkester. Läs mer

Hoppa till innehåll

Nordiska klanger

Nielsen flöjtkonsert med Laura Michelin

Konsertens datum har passerat

Denna sida är en del av vårt arkiv.

Solistprisvinnaren från Norrköping, Laura Michelin tolkar Nielsens flöjtkonsert tillsammans med symfoniorkestern.

Jag älskar att spela den. Den är fantastiskt rolig att framföra, har mycket temperament som rör sig fram och tillbaka. Den är underhållande att lyssna på också.” - Laura Michelin

Kvällen bjuder på fyra stora senromantiska tonsättare som var och en på sitt sätt följde med tiden i det tidiga 1900-talet. Strauss och Nielsen var i mångt och mycket varandras totala motsatser men delade kärleken till Mozart och klassicismen och viljan att förnya och spränga gränser. Mahler och Sibelius är ett annat omaka par – de hade diametralt olika syn på vad en symfoni borde vara – men hyste trots det stor respekt för varandra. I kvällens program möter två stora nordiska symfoniker sina centraleuropeiska samtida.

Carl Nielsen 

Han brukar betraktas som Danmarks nationaltonsättare. Han utvecklade ett helt eget tonspråk och ett kompositionssätt på klassicistisk grund med viss modernistisk karaktär. Därmed skiljer sig Nielsen markant från de andra nordiska tonsättarna som Grieg, Alfvén och Sibelius. Flöjtkonserten från 1926 är skriven för soloflöjt och en ganska återhållsam orkesterbesättning vilket speglar 1920-talets modernistiska trender. Flöjtkonerten är generellt nyklassiskt i stilen, men innehåller bara två satser istället för tre, som i klassisk konsertform.

Richard Strauss Ariadne på Naxos

Konserten inleds med ett stycke ur Richard Strauss uppfinningsrika opera Ariadne på Naxos där librettot delvis bygger på den gamla antika myten om Ariadne. Vi får höra uvertyr och dansscen, en virvlande vals med både romantiska och dramatiska inslag. Uvertyren passar tragedin, medan dansscenen representerar komikernas försök att avleda Ariadne, och Zerbinettas förväntade romans med Harlequin. Vill du se hela operan visas den live på bio i Sverige den 12 mars, bland annat på Cnema i Norrköping.

Blumine

Efter pausen blir det tidigt verk av Gustav Mahler, Blumine. I den första versionen av Mahlers första symfoni fanns den lyriska melodin "Blumine" mellan första och andra satsen och symfonin framfördes så de tre första gångerna. Symfonin behöll sin form med fem satser fram till en konsert i Berlin 1896, då fick verket titeln Symphonie in D-Dur für grosses Orchester, samtidigt som den långsamma satsen Blumine togs bort. Satsen existerar nu som ett självständigt verk. 

Jean Sibelius Symfoni nr 6

Programmet avslutas med Symfoni nr 6. Sibelius serverar sin publik kallt vatten istället för festdrycker. Kompositören kallade verket "kallt källvatten" i motsats till många samtida "cocktails i alla nyanser" - en referens till modernistiska gester i efterkrigsmusiken (det var framför allt de i Europa då dominerande tonsättarna Richard Strauss och Gustav Mahler han syftade till). I musiken visar sig detta kalla vatten som genomskinlighet, med ljusa klanger från flöjter och stråkar. Blåsinstrumenten, som spelade en stor roll i den femte symfonin, är nu återhållsamma, vilket sällan stör den lyriska ytan. Musiken är både förunderlig och upphöjd, låter gammal och ny på samma gång.

De tre sista symfonierna av Sibelius överger traditionell utveckling och är mer en fråga om strukturerat känslouttryck; med orden i en dagboksanteckning från 1912, uttrycker Sibelius själv något i stil med "Jag tänker låta de musikaliska tankarna och deras utveckling bestämma sin egen form i min själ." Detta upprepades i en intervju efter ett framförande av sjätte symfonin 1923: ”[...]Hur som helst tänker jag inte på en symfoni som musik med ett visst antal takter, utan som ett uttryck för andlig tro, en del av ens innersta liv.”.

Solist

Norrköpingsfödda Laura Michelin (1996) har sedan hon gjorde debut med Sveriges Radios Symfoniorkester och vann det prestigefyllda Solistpriset 2020 blivit ett välbekant namn i Sveriges musikliv. Hon har på kort tid etablerat sig som flöjtsolist och har det senaste året framträtt med bl.a Malmö Symfoniorkester, Norrköpings Symfoniorkester, Musica Vitae och Norrlandsoperans Symfoniorkester. Hon har samarbetat med flera framstående dirigenter och musiker som Ryan Bancroft, Michail Jurowski, Roland Pöntinen, Martin Fröst och Gerard Korsten. Efter studier i Stockholm och München anses Laura nu vara en av Sveriges mest lovande unga musiker och är uppskattad såväl som solist och kammarmusiker. Dessutom har hon synts som soloflöjtist i flera av Sveriges orkestrar och ensembler, senast i Svenska Kammarorkestern och i Sveriges Radios Symfoniorkester. I mars 2022 deltar hon som en av tjugosex utvalda flöjtister från hela världen i Kobe International Flute Competition, Japan. Laura är även belönad med stipendier från bl.a Kungliga Musikaliska Akademien, Svenska Frimurarorden och GT Bäckman.

Dirigent

Christian Kluxen betraktas som en av de mest uppmärksammade och unika dirigenter som kommer från den skandinaviska scenen. Han beskrivs som en dynamisk och karismatisk person som dirigerar med klarhet och värme. Som konstnärlig chef för Victoria Symphony i Kanada och chefdirigent för Arctic Opera and Philharmonic i Norge och har han uppmärksammats för sitt transparenta ledarskap, innovativa programval och sina djärva, fantasifulla tolkningar.

Kluxen har arbetat med stora orkestrar över hela världen, såsom London Philharmonic, Royal Philharmonic, RTÉ National Symphony, Göteborg Symfoniorkester, Norrköping Symfoniorkester, Malmö Symfoniorkester, Iceland Symphony, Trondheim Symphony, Strasbourg Philharmonic, Netherlands Philharmonic, Turku Philharmonic, L'Orchestra dell'Arena di Verona, i Australien med Auckland Philharmonia och Tasmanian Symphony Orchestra, och i USA med Oregon Symphony.