Beethoven & Schubert

Pianokonsert nr 3

Ludwig van Beethoven(1770–1827)

Nästan trettio år tidigare hade Beethoven skrivit sin tredje pianokonsert. Beethoven och Schubert hade faktiskt också träffats ett par gånger, även om det var först sent i livet som Beethoven riktigt kom att uppskatta hans musik.  Beethoven själv spelade solostämman vid uruppförandet 1803. Bladvändaren sägs ha berättat att de knappt stod något på de sidor han vände. Beethoven hade inte haft tid att skriva ut pianostämman, utan spelade den helt ur minnet. Det fanns bara lite kladdiga små tecken som stod här och där på notbladen. För några lyssnare kanske inledningen av konserten verkar bekant. Den påminner mycket om inledningen till Mozarts tjugofjärde pianokonsert i samma tonart, c-moll. Beethoven kände väl till och beundrade den, och kanske är inledningen en slags hommage till hans store föregångare. Dramatik och energi finns det gott om i den här konserten, men den långsamma satsen är ett under av lugn och skönhet.

Symfoni nr 9 C-Dur

Frans Schubert(1797–1828)

Franz Schubert skrev nio symfonier (antalet kan variera beroende på hur man räknar). Beklagligt nog fick han aldrig höra någon av dessa framföras. Den stora C-dur-symfonin fick sitt första framförande först tio år efter Schuberts död. Det blev Robert Schumann som fick tag på partituret vid ett besök i Wien 1838, och Schumanns vän Felix Mendelssohn som fick dirigera uruppförandet i Leipzig 1839. Idag är det inte så lätt att förstå att dåtidens musiker ansåg symfonin alltför svårspelad och invecklad. Men med dagens öron kan vi bara luta oss tillbaka och njuta av allt det vackra som ryms i detta storslagna verk. I den här symfonin banar Schubert också väg för senare tonsättare, inte minst Schumann, som älskade och tog stort intryck av hans musik.  

Text:Hanns Rodell