Figaro & Rosenkavaljeren

Figaro och Rosenkavaljeren 

Wolfgang Amadeus Mozart (1756–1791) 
Richard Strauss (1864–1949)

Samtidigt som Richard Strauss i förra sekelskiftets Wien utvecklade ett expressionistiskt tonspråk med avancerad harmonik och raffinerad användning av dissonanser, inspirerades han av hur Wolfgang Amadeus Mozart hundra år tidigare med sitt melodiska hantverk använt den mänskliga rösten. Kvällens konsert är ett axplock ur dessa tonsättares mest älskade och spelade operor, Figaros bröllop och Rosenkavaljeren. Linsen zoomar i närbild in sex rollgestalter: Grevinnan, Susanna, Cherubin, Fältmarskalkinnan, Sophie och Octavian*.

Figaros bröllop
Den franske dramatikern Pierre de Beaumarchais pjäs Figaros bröllop förebådade de idéer som kom att driva fram den franska revolutionen. Vid premiären i Paris 1784 – efter flera års problem med statscensuren – ansågs dramat ytterst kontroversiellt med sitt budskap om tjänares och herrefolks lika värde och kvinnors rätt att själva bestämma över sina liv.   
Mozart komponerade sin opera, baserad på Beaumarchais verk, under bara sex veckor våren 1786. Men trots att librettisten Lorenzo da Ponte hade plockat bort pjäsens samhällskritiska scener, fick den ett ljumt mottagande vid uruppförandet i Wien i maj samma år.  

I korthet står följande konflikt i centrum för operans handling: Figaro och Susanna, tjänstefolk hos greve Almaviva, planerar sitt bröllop. Greven, som ledsnat på sin hustru, är förälskad i Susanna och försöker fördröja vigseln. Den övergivna Grevinnan lierar sig med de unga älskande och pagen Cherubin för att överlista sin make.  

Operan är full av förvecklingar, förklädnader, dråpliga situationer och ögonblick av djupaste allvar. Grevinnan möter vi först uppgiven och vädjande: ”Ge mig min man tillbaka!”. I sin andra aria repar hon mod och bestämmer sig för att kämpa för sin kärlek. Tillsammans med Susanna dikterar hon ett brev där Susanna stämmer träff med Greven nästkommande natt. Grevinnan ska då klä ut sig till Susanna och på så sätt få honom att avslöja sig. Under täckmantel av ett låtsat möte med Greven kommer Susannas äkta känslor för Figaro till uttryck…

Och samtidigt spritter och pirrar det i hela kroppen på tonåringen Cherubin: ”Jag förstår inte alls vad som händer” sjunger han i sin första aria, i den andra undrar han: ”Kvinnor, ni som vet vad kärlek är – hur förklarar man den?”

Rosenkavaljeren
År 1909, efter uruppförandet av sin för tiden extremt moderna opera Elektra, lär Strauss ha sagt: ”… nästa gång ska jag skriva en Mozart-opera”. Det resulterade i Rosenkavaljeren, och som så ofta samarbetade han med den österrikiske poeten och librettisten Hugo von Hofmannsthal. Verket hade premiär i Dresden 1911 och blev en omedelbar publikframgång.  

Operan utspelar sig i Wien under slutet av 1700-talet, när Maria Teresia var kejsarinna i Österrike. Den erfarna Fältmarskalkinnan har en kärleksrelation med Octavian, en ung adelsman som är våldsamt attraherad av henne. Marskalkinnan filosoferar över åldrandet: ”Det ankommer mig att ända in i mitt hjärta spåra bräckligheten i allt timligt, att vi ej bör hålla fast vid det som vi ej kan gripa, att det vi griper efter rinner mellan våra fingrar, löses upp och förgås som en dimma eller dröm.”

På uppdrag av den vulgäre Baron von Ochs agerar Octavian ”rosenkavaljer” och överlämnar en silverros till Sophie, baronens unga brud in spe. Nya himmelska klanger föds – 3 violiner, harpa och celesta – när de unga tu förälskar sig handlöst i varandra. Marskalkinnan förnimmer den starka kärleken mellan Sophie och Octavian. De ska vandra vidare i livet medan hon blir ensam kvar.  

Med dramatiska växlingar mellan komiskt burleskeri och sublim skönhet har Rosenkavaljeren kallats en nostalgisk komedi med drag av bitterljuv tragedi. Verket är en odyssé genom människans inre landskap och presenterar – i magnifik orkestrering – en mångbottnad emotionell palett av känslor: förälskelse, erotisk attraktion, åldrande, svek, förlåtelse, mognad och försoning. Slutscenen tillhör det vackraste Strauss skrivit – på egen begäran spelades den vid hans begravning. 

Text: Elisabet Ljungar  

*Cherubin och Octavian är ”byxroller”, vilket betyder att en manlig rollkaraktär sjungs av en kvinna (ofta mezzosopran).