Evigheten i ett minne
Ibland känns det som att ett ögonblick kan rymma en evighet. Denna mikro‑oändlighet kan också upplevas när man drömmer sig bort i sina minnen. Kanske är det vi själva som förevigar ögonblicket när vi gör det till en del av oss. Evigheten i ett minne är en reflektion över känslan av oändlighet, men också över fem års studier i komposition och allt det som väntar bortom dem. Genom minnesgalleriet söker jag perspektiv på framtiden, som känns abstrakt i fjärran men som tar form ju närmare den kommer.
Text: Ian Whiteford
Timglaset, ut och in
Elias Reyes (f. 1997)
Det här stycket handlar om tiden på många sätt. Musik har ju mycket med tid att göra, man blir ofta antingen helt medveten om den eller helt omedveten. Man kan förlora sig i den, vilket kan vara ganska fint men också läskigt. I musiken kan tiden gå både snabbt och långsamt, men också röra sig i ett mellanrum där man inte riktigt vet var man befinner sig.
Text: Elias Reyes
"Dit en spåhund ej vägen fann"
Nils Mohlin (f. 2001)
”Dit en spårhund ej vägen fann” är ett citat ur dikten Död amazon, skriven av Hjalmar Gullberg. Dikten är skriven som en hyllning till Karin Boye efter hennes död. Detta verk är baserat på Karin Boyes kanske mest kända dikt Ja visst gör det ont. Fragment ur dikten har tolkats genom klanger, texturer och fraser, som sedan har satts samman för att gestalta dikten. Stycket är inte avsett att vara en direkt tonsättning av dikten, utan snarare en personlig tolkning som tar form genom en annan konstnärlig uttrycksform.
Text: Nils Mohlin
Euruption
Per Lönnqvist (f. 1996)
Eruption är den första delen av ett längre orkesterverk. Verket är inspirerat av och influerat av flera olika musiktraditioner och använder stundtals även material från dem. De mest framträdande influenserna är nutida tekniker associerade med Kaija Saariaho, Takashi Yoshimatsus nya lyriska stil samt den traditionella japanska musiken gagaku.
Dessa influenser interagerar och blandas med varandra samtidigt som de filtreras genom mitt eget perspektiv. Min personliga relation till dessa musikaliska världar formar behandlingen av ljud, rum och tid, vilket skapar en dialog mellan dåtid och nutid – mellan det familjära och det främmande.
Genom detta eklektiska tillvägagångssätt, där välbekanta och obekanta element kombineras, blir musiken både igenkännbar och samtidigt svår att placera. Avsikten är inte att återskapa eller imitera dessa stilar, utan att omforma dem – att skapa något som samtidigt upplevs som gammalt och nytt, bekant och främmande, öppet för varje lyssnares egen tolkning.
Eftersom detta är den första delen av ett längre verk introduceras mycket material som antyder till senare sektioner.
Text: Per Lönnqvist
.jpg)
