Musik från romantiken och romantisk musik
Kärlek är den varma och intensiva känslan av ömhet och känslomässig närhet. Ofta, men inte alltid, förknippad med erotik. Alla sidor av kärleken är inte ljusa. Kärlekens kval gör som bekant ont. Kvällens konsert bjuder på olika perspektiv på kärlek genom musik av Richard Strauss, Rolf Martinsson och Pjotr Tjajkovskij.
Richard Strauss - Don Juan
Richard Strauss (1864–1949) hade ett enormt inflytande på musikutvecklingen. Redan under sin livstid sågs han som den störste, samtida tonsättaren.
Det var med tondikten Don Juan 1889 som världen insåg Strauss snille. Han, som hade skolats in i en konservativ musikalisk tradition, hittade här sitt musikaliska jag. Med orkestern som pensel skapade han en dramatisk rörelse i musiken, genom överraskande effekter. Instrumentationen och användandet av dissonanser kom senare att influera modernisterna. Strauss dirigerade själv uruppförandet av Don Juan 11 november 1889 i Weimar, där den 25-årige tonsättaren var kapellmästare.
Hjälte – och skurk
Don Juan, förföraren från Sevilla, uppstod som en hjälte/skurk inom spansk folklegend. Sägnen om mannen med de tusentals erövringarna har varierat genom tiderna, men grundhistorien är densamma. Det kanske mest berömda verket på temat är Mozarts och da Pontes opera Don Giovanni (1787). Deras libertin är en glad skit. En tanklös och oansvarig aristokrat från tiden strax före franska revolutionen. Strauss baserade sin don Juan på den österrikiske poeten Nikolaus Lenaus text från 1843/44. Han bifogade tre utdrag ur dikten i partituret.
Denne don Juan är mer av en filosof som lever ett desillusionerat, planlöst och otillfredsställande liv. Han har många amorösa äventyr i sökandet efter mening och perfekt skönhet. Till slut inser han att han sårat för många, och att sökandet varit meningslöst. I en duell med en älskarinnas far tappar han sitt svärd och omfamnar döden. Det finns antydningar om att Strauss även inspirerats av personliga erfarenheter. I ett brev förmanar fadern Strauss för sonens skandalösa beteende; Richard ska under 1880-talet ha haft en passionerad affär med en gift kvinna.
Från dånande till döende
Strauss Don Juan har två övergripande teman. Det första den storslagna öppningen, som möjligen motsvarar Lenaus ”Ut mot nya erövringar, så länge ungdomens puls fortsätter att slå”. Det andra är det energiska dånet av horn, ofta kallat Don Juans huvudtema. Dessa teman kontrasteras mot flera kärleksteman. De utmynnar i ett slags hånfulla fraser, som visar att huvudpersonen till slut har tröttnat på den oändliga jakten.
I stället för en storslagen final slutar den sprudlande tondikten i tysta toner, likt en döendes andetag. Med sin orkesterfärg och sina musikaliska motiv tycks Strauss dock skapa en don Juan som är mer trotsigt brinnande än trött och tom. Någon som till och med väljer omständigheterna kring sin egen död.
Rolf Martinsson Ich denke Dein…
Rolf Martinsson (1956) är en av Sveriges internationellt mest framträdande tonsättare. Martinssons Ich denke Dein… är en högromantisk sångcykel med texter om kärlek av några av det tyska språkets främsta poeter; Johann Wolfgang von Goethe, Joseph von Eichendorff och Rainer Maria Rilke.
Verket är fullt av spänning, uttrycksfullt och färgrikt med en musikalisk atmosfär av Richard Strauss så väl som George Gershwin och Leonard Bernstein. Tonsättaren själv uttrycker det: ”De vackra dikterna av Rilke, Eichendorff och Goethe är fulla av musik och respektive dikts form har bildat utgångspunkt för de musikaliska formerna. Musiken balanserar på gränsen mellan tonalitet och icke-tonalitet i syfte att uttrycka stämningen i dikternas sköna landskap mellan dröm och verklighet.”
Texterna skildrar kärlekens olika grader av angelägenhet och famlande, glädje och mörker. Rilke visar i Liebes-Lied hur hjälplös man är inför kärleken. Ska man ge efter och bli ett? I Blaue Hortensie beskriver han en vissnande blå hortensia, diktaren jublar när han ser att den tar sig igen. I Die Liebende schreibt, skriver Goethe ett brev från en älskande kvinna som menar att hennes kärastes vilja är hennes enda lycka. Eichendorffs Mondnacht är en typisk romantiskt dikt om åtrå, längtan och drömmen om paradiset. I Nähe des Geliebten beskriver Goethe kärleken och längtan efter en avlägsen person. Den börjar Ich denke Dein (Jag tänker på dig) och slutar O wärst du da! (Åh, om du vore här!)
Rolf Martinsson komponerade Ich denke Dein… i nära samarbete med sopranen Lisa Larsson som verket också är tillägnat. Lisa Larsson uruppförde sångcykeln tillsammans med Tonhalle-Orchester i Zürich 14 januari 2014. Sedan dess har sångcykeln framförts många gånger i Europa, Australien och USA, de flesta av Lisa Larsson.
Pjotr Tjajkovskij Symfoni nr 6 "Pathétique"
Pjotr Tjajkovskij (1840–1893) är Rysslands mest berömda tonsättare av melodiös och romantisk, känslomässig musik. Tjajkovskij hade ett problemfyllt liv. Han kämpade med samhällets tryck mot homosexualitet och med egna kval över sin läggning. Han ingick ett äktenskap som för hans del redan någon vecka efter vigseln resulterade i nervöst sammanbrott och självmordsförsök. I sin musik omvandlade han sitt känsloliv till laddade känslofulla berättelser; svidande vackert och hjärtslitande skönt.
Kvällens konsert avslutas med Tjajkovskijs sjätte och sista symfoni. Han kallade själv den för en ”programsymfoni” men ville inte berätta vad den handlade om. Pathétique, på ryska Patetičeskaja, betyder lidelsefull eller känslomässig, inte väcka medlidande, utan ett ord som tangerar ett lidande.
Tjajkovskijs eget rekviem
Det finns tecken som tyder på att Tjajkovskij komponerade symfonin som sitt eget rekviem. I hans anteckningar står att läsa ”Symfoniplanens grundessens är LIVET. Första delen – helt impulsiv, förtröstan, verksamhetslust. Måste bli kort. (Final: DÖDEN – till följd av sammanbrott.) Andra delen kärlek; tredje besvikelser; fjärde slutar slocknande (också kort).”
Verket är fullt av kontraster och pendlar mellan skönhet och avgrund. Samtliga satser beskriver djupt elände och i den långsamma finalens sorgliga Adagio lamentoso kan man erfara upplevelsen av ett upphörande…
Tjajkovskij dirigerade själv uruppförandet 28 oktober 1893 i Sankt Petersburg. Två dagar senare tillägnade han symfonin till systersonen Vladimir Lvovitj Davidov, som han till sin stora förtvivlan varit förälskad i. En vecka senare avled han 53 år gammal. En del menar att han med berått mod drack ett glas okokt vatten. Andra påstår att han intog arsenik, antingen av fri vilja eller påtvingat, efter skandalrykten om ett förhållande med sonen till någon vid tsarens hov.
Tjajkovskij ansåg själv att Symfoni nr 6 var hans bästa komposition. Den har setts som ett förebud, ett självmordsbrev och ett slags vittnesmål om homosexuellt martyrskap.
Text av Catarina Ek
