Bedrich Smetana (1824–1884)
Moldau (Vltava)
Bedrich Smetana blev först med att introducera det specifikt tjeckiska i konstmusiken. För oss i Sverige är det också intressant att Smetana tillbringade åren 1856–1861 i Göteborg, som dirigent för musiksällskapet. Han gjorde mycket för att vitalisera musiklivet i Göteborg och introducerade bland annat Beethoven för en bredare publik. Det stora verket Ma Vlast (Mitt hemland), där Moldau (Vltava) utgör en av sex delar, komponerade han åren 1874–1879. Václav Zeleny, tjeckisk poet som skrev förklarande texter till alla delarna beskriver verket så här:
”Denna komposition skildrar floden Moldaus förlopp. Den sjunger om hur dess två första källor, den ena varm, den andra kall, stiger upp i den böhmiska skogen, betraktar när de båda rännilarna förenas och följer flodens flöde genom åkrar och skogar förbi en äng där bönderna firar bröllop. I det silverfärgade månskenet leker flodnymferna, slott och palats flyter förbi, liksom gamla ruiner som växer fram ur de vilda klipporna. Moldau skummar och stiger i forsarna och rinner sedan i en bred ström mot Prag. Vysehrads slott dyker upp på dess strand. Floden strävar majestätiskt vidare, förlorad för vår blick, och slutligen ansluter den till Elbe.”
Text: Henrik Marmén
Antonín Dvořák (1841–1904)
Symfoni nr 9 e-moll op 95 ’Från den nya världen’
Dvořák krönte 1891 sin karriär med att utses till kompositionsprofessor i New York. Det nyöppnade konservatoriet nöjde sig inte med någon annan än den bäste av tidens alla tonsättare.
Han hade just fullbordat sin åttonde symfoni och fått den uppförd i Prag, London och Frankfurt. Ryktet nådde New York, och man bestämde sig för att detta var den tonsättare som skulle utbilda amerikaner!
Dvořák kunde inte låta bli att fascineras av den amerikanska naturen lika mycket som av folklivet i de stora städerna. Hur mycket amerikanskt det finns i nionde symfonin har man diskuterat alltsedan uruppförandet i New York 1893. Vissa har tyckt sig höra spirituals, pionjärsånger, storstädernas puls och mycket annat. Andra har bara hört minnen från det älskade Böhmen.
Ett är helt säkert: symfonin är överväldigande i sin rikedom på geniala melodier och bländande orkestrala prakt. Få symfonier har en mer gastkramande intensitet och samtidigt en så lyrisk skönhet.
Text: Stig Jacobsson
